lovefox

Det handlar inte om någonting annat än att jag känner att jag behöver tid. Det handlar om att jag behöver få utrymme till för att tänka.. Mina tankar har vart instängda i en liten ask, men vafan. Ska det vara så föralltid? Man måste ta risker. Risker man må ångra. Risker man må vara glad över att man gjorde. Allting i världen leder till någonting. Jag vet inte hur det kommer att gå. Men jag måste få visa framfötterna och jag måste få yttra mig. Jag måste få känna att jag faktiskt får lov till det. Jag måste ta tag i situationer för övrigt. Måste tänka på mig själv och mitt eget bästa. Jag är sån människa som alltid kämpar och strävar efter att få se andras lycka. Andras framgångar. Det är en god egenskap. Men jag blir vilse tillslut. Jag glömmer bort mig själv. Speciellt när jag i flera år gått runt utan att få höra : Hur mår du? Hur är allt? Är du okej? Klarar du det här? Jag pratar sällan om mig själv med andra. Vissa frågar inte ens mig. Vissa ställer mycket mycket sällan frågan hur jag mår, osv. Jag måste jobba lite mer på mitt självförtroende. Mina brister blir allt större och det sipprar in mer och mer problem. Men det är det jag hoppas lära mig utav i framtiden.

I might screw things up now. But just know for sure, I never meant to hurt you. Neither myself. But this might be whats best for us, for a while.