lovefox

Status. Status, alltså jag fattar inte riktigt. Vem fan mår bättre av det? Det brukar oftast bara leda tll dåliga kretsar. Dåligt umgänge, och leda till skit. Falla för grupptryck osv. Believe me been there done that. Jag började sjuan. Dramaklassen. Oouff. The "outsiders". Förut brydde jag mig. Men inte ett piss längre. För ni skulle bara ana vad den klassen gett mig, och fortfarande ger mig. I början av sjuan. Jag var  den där lilla osäkra tjejen som låg och vred sig i sängen, dagarna innan skolstart. Då jag skulle börja 7an. Jag hade separerat mig med klara. Min ultrabästis på den tiden. Vi separerades. Mimmi, sofie. Mina "homies" dem skulle alla börja andra skolor. Ahapp! Här ska man börja i en dramaklass, som inehåller massa konstiga människor med tex. dreadlocks, lila remmar, och blått hår. Även "normala" folk. Den enda jag då var bekant med var daniela. Hon är idag min bästavän. Iallafall.. Jag var så rädd. Men det gick ju bra. Bra som fan! Idag går jag i en klass folk kan kolla lite snett på, eller kan ha fördomar om. Men folket som gör det, dem känner inte dem personerna. Man kan gå runt och tro att man äger jorden. Man kan gå omkring och tycka att det är jätte viktigt att umgås med dem som har lite mer "status". Man kan tycka det är jätteviktigt att vara lite mer "populär". Men vafan? vem bryr sig. Jag ville vara den tjejen. Men fan inte längre. För jag vet så mycket bättre. Jag skiter fullständigt i vad andra tycker om dem jag hänger med. Jag isolerar mig med folk som får mig att må bra. Som får mig att skratta och som får mig att känna en viss trygghet, som jag just nu är väldigt bekant med. Jag började somsagt sjuan. Började hänga med en 9a. Maria lejdestad. En underbar chey. Vi var bästa vänner när hon gick i sexan och jag i fyran. men sen gled vi ifrån varandra, men blev lika tajta igen när jag började i samma klass som henne. Vi hängde hade skit kul och hon förändrade mig till den person jag är idag. Kan aldrig tacka henne nog. ALDRIG! Efter några månader i dramaklassen började jag lite senare prova på saker pga att jag ville ha bekräftelse.. Saker idag jag kanske skulle ånga att jag gjorde. Saker folk kanske inte tror om mig. Vad vet jag?
Det jag vet är iallafall att eftersom jag redan då började umgås med folk som var äldre än mig, blev jag sjukt mogen på ett sätt. Ett sätt som får mig att se saker annorlunda. Jag vet bättre än att försöka vara den där tjejen, som är beroende av status. Jag är med dem jag mår bra av. Min klass tex. Visst. Vi är jävligt udda. Men den skapade mig. Och jag är glad över att gå till skolan, och allt känns sådär bra! Duvet. den där härliga magkänslan. Vi är en fet familj. Även om jag knappt kan räkna hur många gånger jag kanske skulle velat döda hälften av min klass. haha. Jag älskar dem. Samt mina fina vänner utanför skolan. Jag har ett sånt fint liv. Och jag skrattar mest åt dem som söker attention. söker status. Fy och Blä. Thank god im not that girl!